en tystnad en saknad miljoner tankar
Kroppen säger ifrån antagligen.
Sitter hemma och stirrar mest in i väggen, klarar knappt stiga ur sängen.
Nu sitter jag här, efter många ipren och någon timma sömn.
jag har funderingar, många funderingar
jag har en kärlek så stor att jag inte kan beskriva den
min vän, min allra käraste vän
nu vet jag att du har en kärlek, men det är inte för att du berättat det för mig
jag vet inte längre, och jag vill inte göra detta om mig
det ska vara något vackert om dig, om oss
Glädjer mig med dig, det gör jag verkligen
vart är du, vart är du påväg
när får jag veta, när kommer vår tid jag älskar så mycket
våra spontana promenader, då tystnaden är underbar
galna dagar, glass och satc!
jag behöver sånn tid, jag behöver dig
vännen, jag funkar inte utan dig
med dig behöver jag aldrig blunda för att få plats
vart är du, vart är du påväg
när får jag höra, när berättar du allt det där för mig
ge mig stunden då vi sitter vid bordet här hemma, tittar upp på varandra och skattar tills tårarna kommer
ingen av vet egentligen någonsin vad vi skrattar åt
det är det underbara med dig, med oss
ge mig oss i presens.
kommer du ihåg, alla tårar då du flyttade
några mil skulle inte förstöra oss
hjärtat, titta på oss nu.. vår tid finns det ingen tid för
är det milen, är det avståndet
vart är du, vart är du påväg
nu sitter jag här, klockan är sent men jag sover knappt längre
om du bara visste
tårar, ofta tårar
jag vill förklara, du är den enda som jag tror kanske kan förstå
men hur, jag vet inte
Förstår du nu, du är den jag behöver.
det blev mest bara en massa ord utan mening
allra käraste syster, bästa vänner genom allt.
Försvinn inte.
/emelieliksom