emelieliksom

Jag trodde verkligen att jag hade bestämt mig, att jag var klar med det här nu. Men trycket i bröstet och klumpen i halsen är här, jag känner det ständigt. Ångest? Beslutsångest? Att inte ha en aning om vad jag egentligen vill. Jag hatar det. Det skulle ju bli den bästa hösten hittills, utan ångest bara ren lycka. Jag skulle vilja sätta igång en film där jag vet att jag kommer gråta från början till slut i hopp om att det inte finns några tårar kvar efteråt. För jag orkar inte, vill inte gråta. Ibland önskar jag att någon bestämde åt mig, att jag slapp välja själv.
Jag är livrädd för att ångra mig, för att kommer bli så fel.