Hösten är nästan här, jag vill nog inte erkänna det helt. Jag känner mig alltid ensam den här tiden det bara är så. Det är också då bloggen får lite mer uppmärksamhet, när jag behöver dela med mig av alla känslor. Jag cyklar till jobbet tidigt varje morgon och luften är så där härligt fuktig. Solen sträcker sig sakta över himlen och jag blundar. Framtiden ser ljus ut och jag lever mitt liv dag för dag.